Den 18 november var det dags för ett återbesök i världens bästa land, Österrike. Denna gång blev det dock till ett ställe där jag inte hade varit förut, nämligen Innsbruck, huvudstad i den österrikiska provinsen Tyrolen, som av många anses vara den vackraste delen av landet, och om man vill ha ett komprimerat smakprov på allt vad landet har att erbjuda så bör man bege sig hit, för det är i Tyrolen som bilden av Österrike som ett land med små pittoreska alpbyar comes alive.
Det billigaste sättet att ta sig till Innsbruck visade sig vara med Ryanair till staden Memmingem i södra Tyskland, varifrån jag tog bussen till München, och det kändes lite nostalgiskt att komma tillbaka dit, snart sju år efter mitt Erasmusår där, och jag filosoferade om allt kul man varit med om i den staden när bussen letade sig fram till Hauptbahnhof varifrån jag skulle ta tåget vidare mot Innsbruck. Om man är hungrig så måste nog Münchens järnvägsstation vara det bästa stället man kan befinna sig på, för här finns det god mat i alla dess former. Mitt val stod emellan världens bästa kebab eller currykorven, och currykorven drog vinstlotten denna gång. Efter lunchen letade jag på tåget mot Milano, som på två timmar skulle ta mig till Innsbruck, och ganska snart efter att vi lämnat München så började Alperna att majestätiskt torna upp sig.
Väl framme i Innsbruck så mötte Julian upp, och vi gjorde en snabb liten sightseeing i staden, och staden verkade vara lika pittoresk som jag hade tänkt mig. Förberedelserna inför stadens julmarknad, som skulle slå upp portarna nästa dag, var i full gång. Varje onsdag organiserade Julian ett Englischer Stammtisch på en irländsk pub, dit folk som vill snacka engelska fick komma å prata samtidigt som man tog sig en bärs eller två. Majoriteten var amerikaner o engelsmän, många jobbade som English teaching assistants, precis som Julian, men det fanns även en hel del andra nationaliteter på plats, diverse Erasmusstudenter bland annat.
Den första helgen bestämde vi oss för att hyra en bil, för att se oss omkring lite i de vackra omgivningarna. Vi knallade iväg till Herz, där vi hyrde en Ford Fiesta i tre dagar. Dag ett begav vi oss av västerut, mot Liechtenstein, eftersom vi ville spana in hur detta lilla pytteland såg ut, där alla storfräsare gömt pengar, som svenska skatteverket nu gör sitt bästa för att på olaglig väg försöka beskatta. Det var inte lätt att hitta landet, för det var verkligen dåligt skyltat, så vi stannade i en liten by i Schweiz och frågade en gammal tant vi hittade hur man tog sig till Vaduz, huvudstaden i Liechtenstein, och som tur var svarade hon på hochdeutsch och inte schweizertyska, och snart hade vi hittat pyttelandet. Högt över staden låg palatset där fursten av Liechtenstein bodde och han hade helt okej utsikt över sitt furstendöme där uppifrån. I övrigt var det inte så väldans mycket att se i Liechtenstein, utan vi gled in på ett café o åt en hård salamimacka innan vi begav oss vidare mot Dornbirn, en stad i Österrike, där Julian skulle se en fotbollsmatch för sitt andra jobbs räkning, men på grund av extrem dimma så var matchen inställd, så efter att ha avnjutit en god gulasch drog vi oss mot Innsbruck igen.
Dagen därpå skulle vi bege oss mot Sydtyrolen, som alltså är ett tysktalande område i norra Italien. Julian ville till Bolzano, där han skulle träffa en brud han raggat upp på nätet så klart. Hon visade oss runt i staden och tog oss till lite olika barer där vi provade på lite lokala specialiteter. Hon var rätt cool, o absolut mer österrikisk till sättet än italiensk. Efter ett par minuter drog hon fram sin svenska snusdosa o lade in en prilla, vilket man inte förväntade sig av en fräsch blondin, men hon kände svenska hockeyspelare som spelade i stadens hockeylag som försåg henne med portionssnus. För att undvika alla vägtullar så gled vi runt på massa småvägar, istället för att ta autostradan. Vi hittade många vackra småvägar på vägen dit som bjöd på vidunderliga utsikter och vädergudarna visade sig från sin allra bästa sida med 15 grader och strålande solsken från klarblå himmel. Så var vädret i övrigt nästan alla dagarna i Innsbruck, med undantag för 2 regndagar så hade jag 2½ vecka med vackert väder.
Sista dagen med bilen så begav vi oss av till Europas andra största nationalpark Hohe Tauern, som låg i Tyrolen. Många vackra turistvägar och små mysiga byar besöktes, där vi åt god mat från trakten. Skidsäsongen hade inte kommit igång ännu, för de flesta skidresorter låg lugna och öde, och snön lyste med sin frånvaro i backarna, men om någon månad skulle där säkerligen vara full fart med tusentals skidåkare.
Eftersom man inte kan åka till Alperna utan att åka skidor, så begav vi oss av till en glaciär, ca 1½ timme från Innsbruck med buss. På den glaciären, som hette Stubaital, utlovade snö i stort sett året om, och nog var det snö minsann. Julian fick åka skidor för andra gången i livet och klarade sig undan med endast en rejäl omkullåkning som jag nästan fångade på film. Julians polare Tim var också med, och han var ganska vass på att åka. Julian fick öva i barnbacken och jag körde en del på egen hand i någon av alla härliga pister. Det var inte för mycket folk, utan alldeles lagom, så man slapp oroa sig för att köra in i folk.
En dag var vi i en liten by uppe i bergen utanför Innsbruck som hette Igls. Där kördes världscupen i Bob, vilket var häftigt att beskåda, fast allra helst hade jag velat prova på att fara fram i hundra km/h längs med den en km långa banan.
En återkommande aktivitet var givetvis kvällsbesöken på julmarknaden. Oerhört arbete måste ha lagts ned på att ordna en så vacker julmarknad, som var utspridd över i stort sett hela centrala delarna av staden. Ljus och glitter överallt, kristallkronor som hängde över gatorna, julmusik och bompa bompa musik som spelades för att få till den rätta julstämningen. Där fanns alltid något gott att få i sig när man var hungrig och därefter blev det ganska ofta en tur till en utav stadens alla utomhusbarer som serverade glögg o punsch. Den bästa glöggbaren låg gömd på en bakgård, utanför en restaurang som hette Fischerhäusl. Där samlades alla studenter varje kväll när det var happy hour. Där träffade vi ofta några av Julians polare, bland annat Emily o Tim, Fiona o belgiskorna som ganska ofta hängde där.
Den gamle vapendragaren Esset, från Linköpingstiden, var också på besök under några dagar, och då blev det, inte helt oväntat, en hel del partajande. Bland annat en lördag var vi ute tills klockan var sex på morgonen, och det var riktigt länge sedan jag var ute så länge. Det började med husparty hos Julian där ca 15 personer närvarade. På slutet var vi bara några stycken som härjade på baren downunder. Precis som vanligt så är Österrike bäst på att fixa go partystämning, med bra partymusik, billigt dricka, sena öppettider (även för kebabhaken efter man partajat klart) och soft folk. Något för andra länder att lära sig av.
En dag begav sig jag, Julian o Esset upp till Hafelekar, som är så högt man kan komma ovanför Innsbruck. Dit upp får man ta tre olika linbanor, och först uppe på toppstationen fanns det gott om snö. Där spatserade vi omkring lite och beundrade utsikten över Innsbruck. Vi gick även på ett Alpzoo som låg på väg upp till Hafelekar. Där avnjöt jag även vistelsens godaste Schnitzel mit Kartoffelsalat, sjukt gott i vanlig ordning. Österrikisk mat är god och vällagad och lämnar ingen besviken om man gillar stora portioner rejäl husmanskost.
Eftersom Innsbruck har organiserat de olympiska spelen så var jag uppe och kollade in backhoppningsbacken som var belägen på en kulle utanför staden, och funderade på hur skräckinjagande det verkade vara att kasta sig utför ett stup med fastspända skidor.
Totalt sett var Innsbrucksvistelsen väldigt trevlig och jag förstår att Julian känner sig nöjd med att bo i denna stad istället för en stressig storstad som Paris eller London. Här är alltid något på gång, både i och runtomkring Innsbruck, prisläget är helt okej, Alperna runtomkring gör att man alltid tror sig befinna sig i någon vacker målning, inramad av snöklädda bergstoppar, och jag är säker på att det kommer bli ett återbesök här inom en ganska snar framtid.
|
Bilder från resan |