Med 6 dagar till förfogande skulle Rom, Neapel med Capri och Pompeji, samt vulkanen Etna på Sicilien hinnas med. I Italien finns många måsten, som bör ses åtminstone en gång i livet. Rom, den eviga staden finns så klart med på varje to do - list i Italien, så även min. För den som älskar historia och gamla byggnader och ruiner bör Rom vara rena himmelriket. Temperaturen under hela resan höll sig på ca 20-25 grader, vilket är en helt perfekt temperatur i min mening. Att åka på semester till Italien under sommarmånaderna skulle jag inte rekommendera, såvida inte syftet är att ligga på en badstrand att slappa. De

gånger jag varit i Italien på sommaren har jag knappast njutit av vädret, det har endast varit på tok på varmt för att överhuvudtaget orka göra något plus att det är för mycket turister överallt. Oktober var således helt perfekt för denna tripp, då vädret i Italien vid den tidpunkten är ungefär som en bra svensk sommar. Det hela började med att jag tog planet från Skavsta till Rom, där jag mötte upp med Marina, som var medresenär. På vandrarhemmet hade de den goda vanan att lämna en vinflaska på rummet för nyanlända gäster, och denna flaska smakade gott efter en lång dag med sightseeing i Rom.

Det mesta som är sevärt i Rom är inom gångavstånd, så dag 1 spatserade vi enbart runt i centrala Rom. Trafiken i Rom och (södra) Italien i allmänhet är kaotisk och trafikregler verkar inte vara något man tar på alltför stort allvar. Trafikljus finns inte många och de som finns är ofta ur funktion, så förvänta dig inte att någon stannar bara för att där råkar vara ett övergångsställe. Nyckeln till att ta sig runt till fots i Rom är istället att bara helt börja gå över gatan och hoppas att bilarna stannar då, vilket de gör. Så även om det ser ut som att bilarna kommer i hög fart är det bara att kliva ut i gatan och då stannar de faktiskt. Till att börja med styrdes kosan mot Colosseum, och på vägen dit såg vi även samt Palatinen och Forum Romanum, där gamla byggnader och ruiner från Romarrikets storhetstid finns väl bevarade.

Colosseum löste vi biljett för att komma in och ta en närmare titt på, och det är svårt att föreställa sig de blodiga gladiatorstrider som utkämpades där med masslakt av djur och människor som följd. Därefter gick vi vidare till Fontana Di Trevi som för svenskar är mest känd för att Anita Ekberg badade där i filmen La dolce Vita, en film jag inte sett själv, men som kanske är sevärd?! (Har kollat in själva badscenen på youtube). Själva fontänen är mycket vacker, och om man slänger ett mynt i fontänen säger sägnen att man kommer tillbaka till Rom, något som jag inte gjorde. Den första italienska pizzan avnjöts även i

närheten av fontänen, och som pizzans hemland borde pizzan i Italien smaka bättre tycker jag. Kanske är det att man är mest van vid svenska pizzor, men jag tycker fortfarande att pizzorna i Sverige är de bästa. I Neapel (som sägs vara pizzans födelsestad) åt jag senare under resan den mest italienska pizzan man tydligen skall kunna äta, där mozarellan är gjord på buffelmjölk och där rikligt med olivolja används. Gott, men inget underverk enligt mig. (Turk)pizzorna därhemma håller minst samma standard. För att runda av dagen i Rom gick vi och tittade på folkmyllret vid spanska trappan, som är en samlingspunkt för många

i Rom. Detta fick sätta punkt för dag ett, och efter att ha tömt vinflaskan somnade vi på stört efter en lång dag.

Dag två ville vi vakna upp relativt tidigt för att bege oss till Vatikanen, påvens och katolska kyrkans högsäte i Rom, och dessutom ett eget, (världens minsta) land mitt i Rom. Vi transporterade oss snabbt dit med tunnelbanan och började med att besöka Vatikanens eget museum, där man kan beskåda det världsberömda Sixtinska kapellet vars tak utsmyckats med konstnären Michelangelos målningar. Helt klart sevärt, även om man inte är någon konstälskare. Muséet innehåller även en hel del andra ovärderliga konstsamlingar, men höjdpunkten är givetvis Sixtinska kapellet. Därefter gick vi till Petrusplatsen och

beundrade Peterskyrkan utifrån. Vi såg ingen påve, men hoppades att vi blev förlåtna våra synder ändå. Under kyrkan finns samtliga påvar begravda, även Johannes Paulus II som dog 2005. Det var ganska varmt denna dag och vi var ganska trötta i fötterna efter att ha gått mycket, så vi beslöt oss för att svalka oss med den berömda italienska glassen, gelaton. Jag hittade en italiensk dagstidning som jag försökte läsa, men när jag läst klart den så lade jag den på bordet, med Marinas kamera därunder, och när vi var tillbaka på hotellet upptäckte vi att hennes kamera var borta. Trötta, och just på väg till tågstationen för att ta ett tåg till Neapel , fick vi istället snabbt ta tunnelbanan tillbaka till stället där vi ätit glass , och tursamt nog så låg kameran kvar där under tidningen. Kvällen var räddad! Drygt två timmar senare kom vi fram till Neapel, som jag inte hade hört så mycket gott om, men vars omgivningar är

bedårande vackra. Soporna verkade dock vara någorlunda bortstädade, efter den stora sopstrejken som varat där under en längre tid. Utav själva staden såg vi inte så mycket, utan det var främst två utflyktsmål som är lätt att komma till från Neapel, som vi hade i kikaren. Capri, samt Pompeji.  

Dag tre tog vi en snabbfärja från Neapel ut till den vackra ön Capri, som är berömd för sin skönhet, sitt jetsetliv och de vita klipporna. Väl där valde vi att ta en annan båt som tog oss till "grotta azurro" som är, vilket namnet avslöjar, en grotta inuti vilken vattnet antar en mycket speciell azurblå färg på grund av den lilla strimma ljus som släpps in genom den minimala grottöppningen. Grottan var, precis som hela ön i övrigt, en riktig turistmagnet/turistfälla med ockerpriser men alla betalar snällt eftersom det är så vackert. En liten roddbåt med en italiensk snubbe som sjöng något i stil med o sole mio tog oss in

i igenom grottan, och ingången är så liten att man måste ligga ner i båten för att komma in. Väl inne i grottan såg det ut som en jättestor strålkastare riktades mot oss från botten av havet då vattnet sken turkosblått, medan det i övrigt var kolsvart i luften. Mycket sevärt, men inte mer än någon minut fick vi inne i grottan innan pavarotti styrde kosan ut igen och ville ha extrapengar för att vi hade fått en special treatment. Tillbaka i Capris hamn, Marina

grande (Marina, resesällskapet fick namnet "Marina piccola" resten av resan.Piccola betyder liten på italienska..) valde vi att gå upp till Capri centrum, en ansträngande strapats med många trappsteg. Där njöt vi av en Caprisallad (mozarella, tomater och olivolja) på ett litet torg innan vi tog bussen till en annan stad på ön, Anacapri, för att ta en bergbana upp till öns högsta punkt, varifrån man hade en vidunderlig utsikt över hela ön och havet samt fastlandet.

Detta var en av de finaste utsikterna jag sett och vi hade tur, för efter bara 30 minuter kom molnen och svepte in över utkiksplatsen, men då begav vi oss av neråt igen. Vi spatserade omkring lite i Anacapri och såg bland annat den svenske doktorns Axel Munthes villa Saint Michel som hade en vidunderlig utsikt. Fick dock aldrig riktigt klart för mig vad denne doktor hade uträttat för stordåd. Inhandlade även lite Limoncello, en likör gjord på citron, som är typisk för regionen. På kvällen åt vi en måltid vid hamnen innan vi tog färjan tillbaka till Neapel. Vi roade oss med att titta på italiensk frågesport på tv:n på färjan, och lyckades faktiskt svara bättre på frågorna än de italienska medtävlande, vilket vi var mycket stolta över. Mycket av italienskan går att lista ut vad det betyder (åtminstone i skrivet språk) med lite franska och spanska, och det underlättade ju att ha en fransk medresenär som kan flytande spanska. Många italienare förstod dock engelska bra mycket bättre än vad jag trodde de skulle göra.

Dag fyra var det dags för ännu ett underverk, utgrävningarna vid Pompeji. Denna stad begravdes totalt i aska när den närbelägna vulkanen Vesuvius hade utbrott år 79 och när utgrävningarna påbörjades på 1700-talet hittade man denna välbevarade stad som visar hur människorna levde på den tiden. Pompeji är bara en av många utgrävningar i detta område, men det räcker gott o väl att besöka denna mest berömda utgrävning eftersom det är ganska tröttande att vandra omkring och utforska alla gamla ruiner som finns på detta stora område. Tanken var att hinna med ett besök på Vesuvius också, men vi fick nöja oss med att se

denna vulkan på håll, och eftersom vi skulle ta en närmare titt på vulkanen Etna nästa dag så var vi inte alltför ledsna att inte hinna med Vesuvius också. För att inte slösa bort en hel dag med att resa mellan Neapel-Sicilien valde vi att ta en nattfärja, så vi lämnade Neapel kl 21 på kvällen och anlände i Catania på Sicilien kl 9 följande morgon. Vi hade inte någon sovhytt utan sov i en stor salong. Det var mest lastbilschaffisar som satt i den lokalen och

pimplade vid baren samt spelade kort. Vi somnade rätt omgående och vaknade upp lagom för att se soluppgången över Etna.

Dag fem tog vi det rätt lugnt till att börja med. Spatserade runt lite i Catania, som faktiskt var en riktigt ful stad och knappast något man bör besöka på en Sicilienresa, om det inte vore för att det är perfekt att göra utflykter till Europas högsta vulkan, Etna, ifrån denna stad. På eftermiddagen begav vi oss tillsammans med en australiensk familj iväg i en fyrhulsdriven Range Rover för att kolla in Etna på närmare håll. Vi åkte så högt det gick, närmare 2000 meter över havet, varifrån man såg den snötäckta toppen på ca 3300 möh, samt alla de kratrar som skapats under de olika vulkanutbrotten. Eftersom Etna fortfarande är aktiv gick det efter solnedgången att beskåda lavan som flöt, vilket var häftigt att se. Efter en offroadtur med jeepen samt lite hiking så kom vi fram till ett perfekt ställe där man kunde beskåda lavan. En italiensk tjej med specialintresse av vulkaner var vår guide och hon gjorde ett bra jobb, att försöka förstå den australienska morsans accent var inte helt lätt för henne. Den familjen hade hoppat på ett tåg i Shanghai och rest hela transibiriska järnvägen och ner genom Europa. Lät som en jäkla cool resa. De hade även varit i Stockholm, och de var förvånade över att det inte fanns några tåg kvällstid för att ta sig vidare från Stockholm mot Köpenhamn upplyste de mig om. Eftersom det var höst var det väldigt vackert att se den kolsvarta marken, och löven på träden som var väldigt färggranna , samtidigt som det var snö på toppen av vulkanen.

Den sjätte och avslutande dagen hanns inte så mycket med. Vi åkte med ett litet turisttåg genom Catania, för att fördriva tiden och se lite mer av denna inte direkt vackra stad. Sedan satt vi på ett café och kollade på italienare och turister som uppehöll sig på torget. Sedan var det dags att leta på en buss som skulle ta oss till Palermo, varifrån vi skulle flyga. Några timmar senare satt vi på planet till London och en lyckad semestervecka i södra Italien var över.

Bilder från resan